För det första vill jag bara uttrycka min förvåning att mina läsarsiffror har höjts otroligt mycket den senaste tiden. När jag är glad vill typ ingen läsa min blogg, men när jag går igenom någonting svårt, som nu, så får jag helt plötsligt väldigt många läsare! Hehe, spännande. Undrar om de kommer att stanna kvar sen när/om jag mår bättre i framtiden?

Anyway så fick jag en kommentar ganska snabbt efter att jag publicerat mitt förra inlägg. Jag tycker att det är roligt att någon har tagit sig tid att skriva en så lång kommentar. Så här lång kommentar har jag faktiskt aldrig fått förut :) Jag tycker att det är mindre roligt att den som har kommenterat valde att vara anonym. Jag kan bli så irriterad på sånt! Men det är klart att den valmöjligheten ska finnas också, om man av någon anledning inte vill stå för sin åsikt. Jag tyckte att det var en intressant kommentar och vill givetvis svara på den, så jag får helt enkelt uppmärksamma kommentaren så mycket att den får ett eget inlägg.

Det här är kommentaren:

Om du är besviken på någon annan eller på dig själv (eller båda), så låt det inte göra dig till en pessimist om kärleken. Att människor misslyckas eller till och med sviker är tråkigt, men du sviker dig själv om du låter människors svek bli din måttstock för vilken sorts kärlek som är möjlig.

Jag tror att människor kan ge oss villkorslös kärlek, nämnligen Jesus och Maria. Det är lätt att säga förstås, men jag vill också säga till dig att det går att förstå och uppleva om än på ett ofullständigt sätt.
Jag tror liksom du att ingen annan människa kan ge oss villkorslös kärlek, men man får aldrig glömma att det finns människor som vill ge villkorslös kärlek. Såna människor finns det för det första ont om, och för det andra är de väldigt meningsfulla när man väl hittar någon. Det finns människor som kan lära en vad kärlek verkligen är. Återigen är det en lätt sak att säga (lika lätt som att läsa kärlekens lov i 1 kor 13), men det är en helt fantastisk upplevelse när man verkligen förstår hur kärleken är och vad den kan göra. När man möts av kärlek kan man inte stå oförändrad kvar, det är omöjligt. Den som möts av villkorslös kärlek blir inte bara lite fullare, utan hon/han flödar över och kommer att möta andra med mer och mer villkorslös kärlek själv. Jag tror att du kan bli en sådan person, men sök först villkorslös kärlek. Sök den först, på riktigt, hos Jesus och Maria(för min egen del har jag funnit att Maria är mer lättillgänglig. Det är som när man läser Bibeln, ibland förstår man inte och behöver läsa en bibelkommentar. Jesu kärlek är stor och rik som Bibeln, Maria är hans bibelkommentar och kan vara lättare att möta på riktigt. Du sviker inte Jesus när du ber om Marias förbön, på samma sätt som du inte sviker Bibeln när du läser en bibelkommentar).

När du verkligen förstår, inte bara intellektuellt utan överallt, att du möts med villkorslös kärlek ifrån dessa så blir det lättare att känna igen bra och god kärlek i människor runtom dig. Och dessutom kan du bli ett bra exempel i kärlek för andra, som ringar på vattnet. Tro inget annat.

Det här är mina tankar:

Jag har blivit kallad för pessimist förut. Mitt svar blir detsamma även den här gången. Utifrån en människas erfarenheter kan jag uppfattas som pessimistisk och utifrån en annan människas erfarenheter kan jag uppfattas som realistisk. Det beror på vem det är som tolkar.

Jag håller med dig i det du skriver. Det lät... fint. Men "fint" hjälper inte så mycket just nu och du har rätt, det är lätt att säga. Det är lätt att säga att jag ska söka villkorslös kärlek hos Jesus och Maria och det är lätt att säga att det finns människor som kan lära mig vad kärlek verkligen är. Och så en bibelhänvisning på det. Man får vara försiktig med sådana råd, som säkert är välmenande, men ändå kan kännas som ett hån: "Fäst blicken på Jesus, bed till jungfru Maria!". Men jag är kristen och förstår ju själv att jag bör söka kärleken hos Jesus först, så jag väljer att ta det som ett välmenande råd och ingenting annat. Det är klart att Jesus ska vara måttståcken för vad kärlek är för någonting. Men det är stor skillnad på vad Jesus kan ge och vad människor kan ge. Det kommer en tid då man måste dra lärdom av sina erfarenheter och sluta att begå samma misstag om och om igen. Det handlar inte om att låta människors svek bli till en måttståck för vad kärlek är. Det handlar om att dra lärdom och att vara realistisk.

Mitt inlägg handlar om på vilket sätt man kan få stöd från andra människor, att ingen annan människa kan förväntas bära en annan människa, att vi klarar mer än vi tror och att människan i grund och botten är en egoist som sätter sig själv i första rummet. Men jag formulerar mig lite flummigt i bloggen ibland, speciellt i alla melankoliska inlägg. Så det är inte så svårt att missförstå vad jag har skrivit. Kanske har du missförstått, kanske pusslar du ihop det här inlägget med tidigare inlägg, kanske känner du mig och talar till mig personligt, kanske är du till och med en person som jag har anförtrott mig till som därför vet en del bakgrundsfakta som du inte hade kunnat veta annars. För den här bloggen säger inte allt om mig, långt ifrån! Trots att jag är väldigt ärlig i bloggen och säger mycket, så går det aldrig att göra en helhetstolkning av vem jag är eller vad som händer i mitt liv, såvida inte jag står dig väldigt nära. Och inte ens då går det att göra en helhetstolkning av vem jag är och vad jag har varit med om i mitt liv. Det vet bara Gud och så kommer det att förbli, oavsett vad jag väljer att skriva här i bloggen eller anförtro till andra människor.

Tack för din kommentar!